Carl Bildt presenterade nyligen alliansregerings utrikesdeklaration, anmärkningsvärt var att man tog upp Dawit Isaak fallet. Det är väldigt sällsynt att man tar upp individuella fall i sådana, men när nu utrikesministern tar upp detta i utrikesdeklarationen så är det en upptrappning i den diplomatiska hanteringen och en signal om skärpt tonläge mot Eritrea. Dawits bror tackade Bildt för detta, men det finns dessvärre inte mycket som talar för att regimen i Eritrea förändrar sin inställning.
Den rödgröna regeringen med vänsterpartiets Hans Linde i spetsen tog på sig uppgiften att på punkt efter punkt lägga fast vad en rödgrön regering skulle göra i utrikespolitiken. Man presenterade 20 sidor som inte innehöll något av vad som ses som Sveriges två viktigaste utrikespolitiska engagemang, EU och Afghanistan.
Det är väldigt svårt att förutspå en utrikesdeklaration skriven av de rödgröna då de i stort sett inte är enade om någonting. Vänsterpartiet kräver att man skall ta hem den svenska truppen i Afghanistan med omedelbar verkan, och argumenterar även för att den svenska styrkan samt de övriga har gjort situationen i Afghanistan värre. Detta är en stor kränkning mot de som offrat livet för att uppnå frihet, jämställdhet och demokrati.
Det är först efter V-kongressen i maj som vi kommer få besked om vänsterpartiet är berett att kompromissa ihop sig med S och MP om hela utrikespolitiken. Skall de fortsätta på sin ansvarslösa linje som leder till utanförskap och som motverkar en demokrati världen igenom, eller skall de ta sig till samman?
Noterbart är även att Socialdemokraternas Urban Ahlin inledde debatten med att deklarera att man i stora drag är helt överens med Carl Bildt. Det visar självklart vilket enormt jobb Carl Bildt gjort för Sverige, och det visar även att de rödgröna är en röra.
Emanuel Baykal Andersson
Utrikesdeklarationen 2010 (extern länk)
